Brimeux

Natten från helvetet

Pelle har fått sona sina synder kan man säga. Vi vet inte om han blivit magsjuk eller om köttet från igår inte riktigt var som det skulle. Jag åt bara några tuggor medan Pelle glatt smaskade i sig ordentligt.

Några timmar senare började han må dåligt. Sedan kom feberfrossan mitt i natten. När tabletterna väl började hjälpa kom svetten istället.

Han sprang dessutom ut mitt i natten för att kräkas och lyckades väcka vakthunden hos husbilsgrannen.

Det blev en riktigt lång natt för oss båda. Inte mycket sömn och ungefär 35 grader inne i husbilen.

Super U

Trots allt detta bestämmer sig Pelle för att vi ska lämna platsen och köra vidare. Jag är helt redo att gå till receptionen och boka en natt till men nej då. Vi ska åka.

Det är varmt idag också, även om 27 grader nästan känns svalt numera. Vi stannar för att tanka och Pelle lägger sig direkt och vilar medan jag går in på Super U. Det är ungefär som ett ICA Maxi, fast större. Och för en människa utan lokalsinne är det tydligen fullt möjligt att nästan gå vilse i en mataffär. 

Tyskt drama på första parkett

Några timmar senare kommer vi fram till ställplatsen i Brimeux. Pelle parkerar, lägger sig direkt och sedan ser jag knappt röken av honom på fyra timmar.

Istället får jag underhållning från ett tyskt par längre bort på ställplatsen som verkar ha någon form av pågående relationstvist ute vid campingbordet. Det är högljutt, intensivt och väldigt tyskt.

Kartan gör comeback

När Pelle vaknar mår han faktiskt lite bättre. Och nu får CoPilot plötsligt konkurrens. Pelle vecklar ut en riktig Europakarta över bordet och vi börjar planera de kommande dagarna. Eller ja… “vi”. Jag bidrar mest genom att sitta bredvid och nicka ibland.

Det enda vi egentligen måste passa är två datum: 4 juni då vi ska träffa våra holländska vänner i Purmerend och 10 juni då båten väntar i Rostock för hemfärd mot Sverige. Allt däremellan får lösa sig som vanligt.

Äntligen lite kyla - 22 grader

Jag steker hamburgare medan Pelle plötsligt får för sig att tvätta vindrutan. Varför kan män aldrig bara vila när de är sjuka?

Vi fäller inte ens ut markisen eftersom det blivit molnigt och temperaturen faktiskt börjar sjunka framåt kvällen. Och då händer det. Jag fryser. 22 grader visar termometern och jag sitter där och njuter.

Hur ser planen ut framåt?

Vanligtvis är det jag som lägger mig först. Men ikväll kryper Pelle ner tidigt i rena lakan innan jag ens diskat klart. Han förtjänar verkligen en ordentlig natts sömn efter den här pärsen.

Och planeringen då? Ja vi gör som vi brukar, planerar morgondagen och sen löser vi resten under tiden. CoPilot kommer att få styra oss till Belgien i morgon. Frankrike har gjort sitt för den här gången.