Hirel

Svenskar och Ben Stiller

Det är fredag och hela förmiddagen sitter vi och jobbar tills vi nästan smälter bort i värmen. Sen blir det skuggplatsen under markisen resten av dagen.

När vi går bort med soporna träffar vi faktiskt den första svensken sedan vi lämnade Sverige. Han är ute och rastar sina tre små pudlar.

Jag ägnar också en stund åt att spana på en husbilsgranne som jag tycker ser misstänkt lik Ben Stiller. Om det faktiskt var han? Troligtvis inte. Men ändå.

När maten är för god för bestick

Snett emot oss sitter dessutom ett par i 50-årsåldern och de har precis avslutat sin middag.  Kvinnan börjar slicka tallriken. Och då menar jag inte någon liten diskret slickning i kanten. Nej, hela huvudet ner i tallriken och så slickar hon upp resterna som en hund. Helt ogenerat. Vi har aldrig sett något liknande. Kan inte låta bli att småskratta lite. Vad är det egentligen de äter som är så fruktansvärt gott? Vi vill också ha. 

Där borta ligger morgondagen

Sen tar vi en liten promenad upp mot vägen och precis när jag ska ta en bild pekar Pelle bort mot morgondagens mål: Klosterön Mont Saint Michel. 

Camping Car Park vs verkligheten

Framåt kvällen börjar det rulla in husbil efter husbil. Problemet är bara att ställplatsen har ungefär 140 platser men inga riktiga markeringar för hur man ska stå. Så folk börjar parkera lite kreativt. Någon ställer sig på tvären. Ett gäng större husbilar bildar någon slags egen liten by. Och de som kommer senare på kvällen får kämpa ordentligt för att hitta plats trots att appen fortfarande visar över 50 lediga platser.

Och då kommer dessutom ett SMS från Camping Car Park där det står att man inte får ställa ut stolar, bord eller andra privata saker och att man ska hålla sig inom sin anvisade plats. Jaha.

Då kanske man först borde markera platserna ordentligt och inte packa in fullt så många husbilar på området. Bara en tanke.