Mont Saint-Michel

Ambassadören på ställplatsen

Det blir en riktigt härlig dag. Ställplatsen känns trevlig direkt och vid infarten bor det någon slags ambassadör i husbil som håller koll på området. Lite campingvärd, lite sheriff, lite turistinformatör.

Vi kommer på plats och Pelle tar moppen för att reka hur man egentligen tar sig ut till klostret.

Här är det förbjudet att grilla, vilket känns hårt för två människor som i princip lever på grillat kött just nu. Men vi accepterar vårt öde och lagar mat inne istället.

Bron mot klostret

Sedan susar vi ner mot kusten. Parkeringarna där ute är enorma. Det är nog den största parkering vi någonsin sett. Gratis shuttlebussar går ut till ön men vi bestämmer oss för att promenera istället. Bron ut mot klostret tar ungefär 30 minuter att gå i rask takt. Det blåser kraftig motvind och till slut rinner tårarna konstant. För att inte tala om vad det gör för frisyren. Väldigt romantiskt ändå.

Som hämtat ur en saga

Mont Saint Michel är verkligen en fantastisk upplevelse. Hela ön är egentligen en klippa som reser sig ur tidvattnet och högst upp tronar det gamla klostret som började byggas redan på 700-talet. 

De smala gränderna slingrar sig upp genom ön mellan gamla stenhus, små butiker och restauranger. Och allra högst upp ligger klostret med sina mäktiga salar, kyrkorum och utsikt över havet och tidvattensslätterna runt omkring.

Det känns nästan lite overkligt att gå runt där. Som att man hamnat mitt i en fantasyfilm. 

Öl med utsikt

Efter flera timmar på ön sätter vi oss på en restaurang och tar varsin öl innan vi knallar tillbaka över bron igen.

När vi kommer tillbaka till husbilen är vi rätt trötta. Så vi sitter mest i solen och njuter resten av kvällen.

Och vi bestämmer oss ganska snabbt för att stanna ytterligare en natt. I morgon väntar tydligen 32 grader.