Yport

De här trånga gatorna

På vägen stannar vi för att handla och hamnar då i ett litet samhälle med vägbygge och trånga gator. Precis det jag älskar allra mest. Eller kanske inte. Men Pelle bara ler och kör vidare som om vi inte alls håller på att pressa oss fram genom gator byggda för mopedbilar och cyklar.

CoPilot vs den lilla byn

Vi börjar faktiskt förstå oss på CoPilot nu. Man måste bara hålla ett extra öga på den eftersom den är lite kreativ ibland när det gäller avfarter.

När vi kommer fram till Yport bestämmer sig CoPilot för att helt tappa förståndet. Byn är pytteliten, med smala enkelriktade gator överallt. Och navigatorn vill leda oss rakt in på den smalaste gatan vi någonsin sett — dessutom en gata där man absolut inte får köra in.

Så vi får snurra runt i byn några varv innan Pelles inbyggda GPS tar oss mot campingen istället. Och det visar sig vara värt besväret. Campingen ligger högt uppe på berget med fantastisk utsikt över byn, klipporna och Engelska kanalen.

Våfflor, crêpes och svett

När vi parkerat slänger vi snabbt av moppen och susar ner till byn och stranden. Det finns bara en öppen restaurang och en glassbar nere vid stranden, så valet är rätt enkelt. Vi beställer in varsin cocktail och unnar oss både belgisk våffla och crêpes med salt karamellsås. Mycket rimligt i 30 graders värme.

Vi sitter i skuggan men svetten bara rinner ändå. Själva byn är supermysig men väldigt liten. Det tar nog inte mer än fem minuter att gå igenom hela till fots.

Vi gav upp och startade AC:n

Vi har nu också börjat använda AC:n i husbilen. Vi vågade inte först eftersom vi var helt övertygade om att vi skulle slå ut hela elsystemet på campingen. Men det fungerar faktiskt fint. Och det gör livet betydligt lättare just nu.

Gräsplats nästa?

I morgon ska vi försöka byta plats på campingen. Just nu står vi på asfalt och drömmer om en plats på gräset istället.