Sölvesborg

Vilse på Eklaholm (inte)

Jag vet faktiskt inte riktigt hur man ska beskriva Eklaholm. Vi hade nog föreställt oss att plantskolan skulle vara större, men här är minst lika mycket fokus på inredning.

Och vilket ställe! Rum leder till nya rum, som leder vidare till andra byggnader, små vrår och ännu fler saker att titta på. Det är charmigt, personligt och så mycket större än det först ser ut.

Jag hade lätt kunnat gå vilse. Som tur är har jag Pelle med mig. Utan honom hade Karl Fredrik förmodligen hittat mig vid stängningsdags, på någon sittpuff längst in i ett hörn och undrat hur länge jag tänkt stanna.

Någon hade sparat en plats åt oss

När vi kommer fram till Hörviks hamn finns det en enda plats kvar. Den måste naturligtvis ha varit sparad åt oss. Vi kniper den snabbt som sjutton.

Förra gången vi stod här var vi nästan helt ensamma. Nu har vi gott om husbilsgrannar och framför allt har vi vind. Mycket vind. Det blåser något alldeles vansinnigt, men det är åtminstone varmt.

Pappan som åt allt

Runt 18 tiden går vi bort till Kajutan, restaurangen bara ett stenkast från husbilen. Vi tänker bara ta något att dricka och lite vitlöksbröd. De hade inte sparat på krutet när det gäller vitlök. 

De flesta gästerna har det goda omdömet att sitta inomhus, men vi och en familj trotsar blåsten och sitter ute. Familjen visar sig dessutom bjuda på kvällens underhållning.

Pappan äter först upp sin egen mat. Sedan börjar han på mammans. Därefter ger han sig på treåringens tallrik.

När jag hör honom säga till mamman: "Jag tar lite vin" har han redan lyft hennes glas och är på väg att ta flera rejäla klunkar.

Haha. Antingen är mannen fullständigt bottenlöst hungrig eller också har han fått rollen som familjens återvinningsstation.

Vi hade tidigare funderat lite över varför de beställt in en hel vuxenportion på planka till en treåring. Nu förstår vi bättre.

Kaniner i husbilen

Efteråt tar vi en promenad runt hamnen innan vi går tillbaka till husbilen. Vi sitter ute en stund, lagar tacos och avslutar kvällen med en otroligt dålig film på tv.

Blåsten fortsätter och ibland skakar hela husbilen. Rejält. Det är tur att våra husbilsgrannars bilar skakar lika mycket. Annars hade de nog börjat undra om det bor två pilska kaniner i vår.

I morgon lämnar vi Hörvik och styr mot Öland. Och där väntar mamma och pappa.